Foton: Privata

Nu när jag börjar känna mig bättre kan jag underhålla Pyret nu när hon är hemma och är sjuk istället för att bara sätta henne framför tv:n. När hon fyllde år fick hon ett Bindeez set. Jag var lite tveksam till hur hon skulle klara av det med tanke på att den är lämplig från 5 år. Vi plockade i alla fall setet och så satte hon igång. Det var inga som helst problem och hon gjorde allt från att fylla pennan till att spraya på vattnet.

Binseez är små plastkulor som fylls i en penna och som sedan sätts på olika mallar för att bilda olika färgglada figurer. När de är klara sprayas de med vatten vilket gör att kulorna fastnar ivarandra. I vår Bindeezlåda finns det tillbehör som gör att figurerna kan stå upp eller sättas fast på ett fönster. Pyret är mäkta stolt över sin prinsessa som hon gjorde idag.

Bild: www.kicks.se

Varför tänkte ingen på det tidigare? Både min syster och Hemma på ön tycker att Eight Hour Cream är hur bra som helst och använder den till lite allt möjligt. Jag har alltid tyckt att den luktar rent ut sagt äckligt och har vägrat komma i kontakt med denna "mirakelsalva". Nu kan till och med jag köpa en då det nu har kommit ut en variant som är parfymfri. Det är alltså inte bara jag som tycker att doften (eller odören) inte varit helt angenäm.

Detta blir ytterligare en sak som maken får köpa på flygplatsen då han åker till Las Vegas imaj.

Foto: Privat

När jag och Pyret gick hem från läkaren igår såg vi årets första tussilago. I alla fall var det första tussilagon som vi lagt märke till. Nu är verkligen mina vårtecken här. Det är att gatorna och trottoarerna är sopade från grus och att tussilagon blommar. Ja, det är inte riktigt sant med tanke på att tussilagon mer hade knoppar än blommor. Det är bara till att ge den en dag eller två så ska vi se att det lyser gult i backarna.

Foto: Privat

Idag när Pyret vaknade såg det ut som om hon gått en rond mot Tyson i boxningsringen. Ena ögat var helt svullet och igenmurat. Det var även alldeles varigt. Igår när hon skulle gå och lägga sig fick hon någonting i ögat men jag trodde att jag fick bort det innan hon somnade. Vi fick komma till läkaren på morgonen för att se att ingenting satt kvar i ögat men enligt läkaren tror hon att hon har fått en ögoninfektion vilket tydligen härjar på dagis. Hon får hålla sig hemma resten av veckan så att hon kan träffa kompisar i helgen.

På onsdagar är det picknick för Pyret på dagis och hon ville ha en hemma istället nu när hon inte får gå på dagis. Vi lade ut en filt på vardagsrumsgolvet och hade en riktigt mysig picknick.

Idag har jag faktiskt tagit mig ut ur lägenheten. Det känns nästan som om jag har vuxit fast här hemma. Över lag mår jag mycket bättre men jag är fruktansvärt trött, är illamående och har huvudvärk. Dessutom är jag konstant kissnödig men det har nog att göra med att jag äter tabletter för att vidga urinröret. Jämtfört med njurstensanfallen är detta ingenting men en kompis som kom förbi för att fika idag såg inte så glad ut. Hon tyckte att jag var på tok för smal (var redan som en pinne innan allt detta började) och att jag behövde lite smink för att se lite piggare ut. Tack för det televerket säger jag men hon har tyvärr helt rätt.

Som sagt jag tog mig i alla fall ut idag. Då det nu har blivit vår behöver Pyret ett par nya skor. Jag hittade några som jag köpte för 1 1/2 år sedan på Vincentrean för 50 kr styck. De var för stora förra sommaren och min förhoppning var att de skulle passa i år. När hon provade dem igår kväll sa hon att de var bra men i morse vägrade hon att ha dem på sig då hon sa att de var för små. Mitt mål för dagen var helt enkelt att hitta ett par nya skor. Vilken tur då att Outletbutiken hade en massa barnkläder och skor till försäljning med början idag. För 980 kr fick jag allt nedan. Verkligen helt sjukt billigt.

När jag kom hem sjönk jag ner i soffan och flåsade som en 80-årig tant. En utflykt utanför lägenheten i veckan verkar vara vad jag orkar.


Till Pyret: Nanook överdragsbyxor i lite tåligare material och skor från PAX.


Till Pyret: Klänning och mysset från Lundmyr.


Till Lillebror: Skjorta, mössa och sommarbyxor från Lundmyr.


Till en bebis som snart ska födas: Body, byxor oxh supergulliga strumpor.

Bild: www.stolab.se

Åh vilken vacker stol. Gjord i massivt trä och håller i generationer. Synd att priset inte är så kul men den skulle finnas kvar längre än jag på denna jord vilket gör att det inte blir så dyrt räknat på dess livslängd. Den svarta är min favorit. Att sedan lägga ett fårskinn i den skulle vara pricken över i.

Foto: Privat

I veckan fick jag en jättefin blomsterbukett från jobbet. Det är trevligt att ha någonting fint att vila ögonen på under dagarna. Det är ruskigt trist att bara sitta inomhus men då jag känner mig lite bättre ska jag prova på att ta mig ner till centrum någon dag nästa vecka. Då bussen går utanför porten behöver jag inte gå speciellt mycket men det kan vara skönt att få lite frisk luft och få se några människor.

Tack så mycket mina kära kolleger för den fina buketten.

Bilder: www.coolstuff.se

Nu börjar det snart bli grillsäsong. Tyvärr har vi själva inte någonstans att grilla förutom på landet. Däremot har vi kompisar som är snälla och bjuder hem oss på grillmiddagar. Jag tycker att det är hopplöst att få plats med flera spett samtidigt på grillen. Därför blev jag glad över att se det supersmarta spettet Fire Wire som är helt genialt. För det första behöver köttet inte marineras i en påse för att sedan geggiga som attan träs på spettet. Nu går hela spettet med allt som är på ner i påsen med marinad. Sedan är det bara att ta upp hela spettet och ringla ut på gallret och det är inget problem att få plats.

Foto: Privat

Jag älskar att gå ut på restaurang och äta och då går jag gärna lös på tre rätter för säkerhets skull. Det skulle ju vara trist att missa någonting smarrigt. Vissa restauranger har gigantiska portioner och då brukar jag be om en doggy bag att tag hem. Ibörjan kändes det lite pinsamt men jag inser att varför slänga maten om den är god och dessutom brukar restaurangpersonalen uppskatta det då det visar att jag tycker om maten.

Idag fick jag hem en cookie bag. Det var nämligen Hemma på ön som hade kalas för sin 4-åriga dotter och då jag inte mår toppen fick maken åka dit själv tillsammans med barnen. Vilken tur jag har att värdinnan packade en cookie bag till mig som jag ska smaska i mig när Pyret har gått och lagt sig. Det är två rocky road muffins och tre macarons.

Åh, jag blir så ressugen när det blir vår. Visst är det fint här hemma också men att få åka iväg till en annan stad och få sitta på utecaféer och shoppa lite nytt inför sommaren är härligt. Planen var att åka iväg till en storstad i början av maj med min syster och mamma men tyvärr kommer det inte att bli av. Trist då allt är bokat och betalt men med tanke på att jag åker in och ut på sjukhus hela tiden och kommer att opereras inom 2-3 veckor får vi nog satsa på en resa i höst istället vilket inte är lika roligt.

När jag, maken och barnen åkte till San Francisco i somras blev det en massa spring och gående på flygplatser då vi mellanlandade på vägen och det blir lite tungt i långa loppet att bära på två barn. Jag önskar att vi hade var sin Trunki till barnen. Det är en resväska i måtten som ett handbagade får vara. Det smarta är att barnen kan sitta på väskan (tål 50kg) och med en rem kan en vuxen dra den bakom sig. Ett toppenalternativ istället för att bära någon på armen. Det finns ett antal att välja på hos travelheroes.



Bilder: www.barnparadiset.se

Tyvärr blir det inte något roligt inlägg idag heller då jag i morse var tvungen att åka in till akuten. Det blev smärtlindring och sedan blev jag inlagd. Nu har de tagit bort stenten som sattes in i helgen. Tillbaka på ruta ett med andra ord

Foton: Privata

Det har hänt mycket sedan jag skrev sist. Läkarna ingåg att problemet till att allt detta har hänt med njurstenen och allt strul efterråt är att jag har en förträngning i njuren ner mot uretären. Krångligt ord men det är gången från njuren ner till urinblåsan. Förträngningen måste opereras och de försöker att få fram en "akuttid" om ca 2-3 veckor. Det betyder alltså att min smärta kommer att vara kvar fram till dess. Dock inte lika illa nu när stenten är inopererad.

I måndags blev jag i alla fall hemskickad från sjukhuset vilket kändes både skönt men även läskigt. Jag fick med mig ett helt kit med saker till katetern och barnen tyckte det var helt facinerande att se mig tömma påsen i toaletten.Tyvärr måste jag säga att det är otroligt otrevligt att ha en lång slang hängandes ut från utinröret och en påse på benet. Hur man än gör är den alltid i vägen. Inte helt lätt att hitta ett bra sätt att sova på i sängen heller. På natten hade jag fruktansvärt ont men maken hjälpte mig med morfintabletter och det blev bättre.

Igår åkte maken iväg med jobbet och kommer att vara borta i några dagar och då kom min kära syster hit för att hämta barnen och hjälpa till med att laga mat och så. Redan innan middagen började det gå illa. Ballongen på katetern sprack och hela eländet trillade ut. Det var bara att ringa till svärmor och åka in till akuten. Väl där blev det en kanyl i armen (jag har nog fler hål vid mina vener än en Schweizisk ost) och morfin igen. Då försvann den värsta smärtan. Två sängar bredvid mig låg en tjej och skrek av smärtor. Det visade sig att hon hade ett njurstensanfall stackaren. Jag vet precis hur det känns.

Jag fick åka iväg på en röntgen för att se att stenten sitter som den ska och allt såg bra ut. Jag blev utskriven med 25 morfintabletter och utan kateter. Vi får se hur det går denna gång. Nu räknar jag ner dagarna till dess det är dags att göra min stora operation. Tack underbara svärmor för att du hjälpte mig på aktuen igår och höll mig sällskap i flera timmar.

Nu hoppas jag att jag inte behöver skriva så mycket mer om mina krämpor på ett tag utan att det ska bli lite roligare saker här på bloggen.

Tack kära syster för att hjälp.

Här händer det inte mycket. Natten var inte bra och jag fick morfinsprutor sex gånger fram till morgonen. Varje gång jag skulle kissa efter att stenten (slangen) satts in var det som att kissa ut en taggtråd. Dessutom gjorde det fruktansvärt ont i njuren varje gång vilket inte är normalt.

Jag får inte åka hem idag då de på eftermiddagen sövde ner mig och stoppade in en slang mellan urinröret och njure. Jag kan dessvärre inte säga att jag känner mig bättre men jag har natten på mig här på sjukhuset och hoppas i alla fall att det ska ordna sig. Då kanske det till och med blir hemgång i morgon. Jag har trots allt varit här sedan i torsdags.

Tyvärr blir det inte mycket till uppdatering här på bloggen då jag efter en ambulansfärd igår är inlagd på Danderyds Sjukhus. Jag har mått bättre och det är den dumma stenens fel att jag är här.

Bild: www.lindex.com

Normal sett är jag inte överförtjust i kläderna från Lindex. Mina barn har en del därifrån men för min egen del tycker jag inte att de håller måttet gällande damkläder. Dessutom är butiken här på Lidingö urtrist men vad jag förstår har de börjat med ett nytt koncept för sina butiker och den första "nya" butiken öppnades på Stockholms Central i februari. Det borde betyda att även butiken här på ön borde bli bättre i fortsättningen.

Den 21 mars släpps Lindex nya vårkollektion Modern Preppy och jag måste säga att kläderna är så snygga. Jag skulle nästan vilja ha allihop. Däremot vet jag inte hur kvalitén är men jag ska garanterat spring dit när den släpps för att se om det kan hamna ett eller annat plagg i min garderob. De färglada byxorna tycker jag är supersnygga.

Foto: Privat

Igår natt låg jag och vred mig i sängen av smärta trots att jag stoppat i mig medicin med morfin. Det var nära att det blev akuten men jag somnade så småningom av ren utmattning.

Idag 07.45 hade jag tid på urologmottagningen på Danderyds Sjukhus igen. Ett nytt försök att spränga min njursten skulle göras. Jag var lite nervös i morse då jag nu vet hur ont det gör. Sjuksköterskan som tog hand om mig förra gången var helt suverän men skulle tyvärr inte kunna göra behandlingen idag då han skulle vara på en annan av avdelning. Dock sa han sist att han gärna skulle vara med. Jag fick vänta utanför mottagningen då jag var lite tidig och döm om min förvåning när samma sköterska öppnar dörren, sträcker ut armarna och undrar om jag är redo för honom idag. Vilken kille!

Han gav mig lite andra doser av tabletter men då ingenting verkar bita på mig (meningen är att jag ska bli lite såsig och trött) fick jag lite mer innan det var dags att köra igång. Jag fick också träffa läkaren och berättade att min natt inte varit kul. Det såg han som ett gott tecken och trodde att stenen kanske hade blivit lite delad ändå i tisdags fast ingenting syntes på röntgen.

När jag fick komma in och lägga mig på britsen i behandlingrummet visade röntgen att stenen hade delat sig i två trots att det inte syntes när jag gick därifrån tidigare i veckan. Denna gång fick Veronica Maggio och albumet Satan i gatan hålla mig sällskap i hörlurarna. Det gick bra fram till dess vi kom till mitten av behandligen (samma ställe där vi bröt i tisdags). Nu mådde jag inte illa men det gjorde fruktansvärt ont. Sköterskan dämpade kraften något och jag hade bestämt mig att det skulle gå bättre idag och jag pinade mig igenom de sista 15 minuterna. Efter behandlingen visade det sig att stenen nu har delat sig till minst fyra delar. Dessvärre går det inte att se storleken men vi får hoppas att de ska kunna passera ut genom urinet.

Jag fick sitta kvar ett tag och dricka citrondricka, te och äta mackor. Sedan fick jag ett sjukresekort då jag inte fick åka kommunalt hem. När taxin släppt av mig kröp jag ner i sängen och vilade en stund och snart ska jag bege mig till dagis för att hämta barnen.

De kommande veckorna ska jag äta medicin för att vidga urinrören och jag kommer tydligen också att få kraftiga njurstensanfall. Om några veckor ska jag tillbaka till sjukhuset för att göra en röntgen och se om allt har kommit ut eller om det måste "skjutas" igen. Jag tycker att många (inklusive jag) är duktiga på att tracka ner på vården då saker inte fungerar men denna gång ska jag faktiskt ta och skicka ett tack kort till sjuksköterskan då han har varit helt fantastisk. Innan jag gick idag fick jag hans kort för att kunna ringa om jag hade frågor. Snacka om snällt av honom.

När jag väntade på taxin hem idag tänkte jag på hur lyckligt lottade vi är med vår sjukvård i Sverige. Det kostade mig 350 kr för att få njurstenen splittrade idag och jag betalade ingenting för taxin hem. Då min svägerska bor i USA har jag genom henne fått reda på vad dessa saker kostar hos dem och det är helt sjukt vad dyrt det är. Jag förstår att många inte kan få behandlingar och det som gör mig mest illa är att många barn lider och inte kan gå till doktorn p.g.a pengabrist. Jag vet att det finns vissa mottagningar där man ändå kan få hjälp men det är långa köer och det hjälper inte till med allt. Om man däremot har försäkringar via sitt jobb (som min svägerska har) får man bra hjälp och behöver bara betala en liten del av vad det kostar.

Foton: Privata (tagna med min iPhone)

Idag var det äntligen dags. Nu skulle min elaka sten splittras i tusen bitar.

På Danderys Sjukhus fick jag bege mig till urologmottagningen och killen som skulle ha hand om mig var verkligen toppen. Det är precis den typ av person som sjukvården behöver. Det märktes att han älskade sitt jobb och skämtade glatt med patienterna. Jag fick sätta mig ner i ett "lungt rum" där patienter vilade ut efter olika behandlingar och pratade där med en man i 70-års åldern som bodde på Lidingö. Jag fick sedan fem tabletter med bl.a lugnande och tjugo minuter senare fick jag dricka sömnmedel.

Tyvärrr verkar ingen av dessa ha hjälpt och jag var lika pigg som när jag kom. Jag fick lägga mig ner på en brits och de kontrollerade var stenen låg. Den ligger tydligen mitt i njuren och sedan fick jag en sjukhusrock på mig. De kopplade hörlurar till min iPhone och jag lyssnade på Maroon 5. En apparat lades mot min sida och sedan spändes jag fast på britsen. Därefter började stötvågsbehandlingen. Det skulle "skjutas" 3000 skott och i början kändes det som om någon stod och piskade mig i sidan. Efter hand blev det värre och halvvägs igenom blev det så illa att jag nästan kräktes. Behandlingen avbröts och jag ska tillbaka på torsdag. Då ska jag få mer smärtstillande än denna gång.

Om det inte fungerar på torsdag blir det operation. Då går de in genom urinröret upp till levern och spränger stenen. Det låter inte så trevligt och jag hoppas att det kommer att gå vägen på torsdag.

Foto: Privat

Det är i alla fall vad det ser ut att vara. Tyvärr är jag hemma från jobbet idag då jag inte känner mig bättre. Det fina är att det snart är dags. I morgon smäller det, i dubbel bemärkelse.

Jag ligger nu i soffan i vardagsrummet och solen skiner på balkongen. Termometern på köksväggen som ligger i norr visar 10 grader. Jag blir så ruskigt sugen på att putsa fönster, bädda nytt i sängarna, röja ur skåp och garderober för att få allt fint inför sommaren. Det får vänta till dess jag känner mig bra men det spritter lite i kroppen. Mitt liv har nog legat lite i träda det sista året då jag varit dålig ganska ofta och det kommer förhoppningsvis bli en liten nystart om jag nu kan bli av med smärtan vilket jag knappt kan förstå. Att inte känna smärta måste vara helt fantastiskt.

Håll tummarna för i morgon.

Foton: Privata

Idag var det dags för Pyret att gå till frisören. I vanliga fall klipper jag hennes lugg men när det kommer till resten av håret får någon annan hålla i saxen. Jag brukar därför ta henne till frisören några gånger om året. Hon ska på födelsedagskalas till sin "pojkvän" idag och då passade vi på att göra henne extra fin. Frisören tyckte att hon kunde kosta på sig att föna henne nu när det var kalasdags och nu har vi en riktigt söt liten Pyret här hemma idag.

På vägen hem stannade vi och köpte vårblommor. Det måste livas upp lite här hemma och blommor brukar göra susen. Det blev minipåskliljor till Pyrets rum och till kökdet samt ett litet "träd" till vårt sovrum som kommer att blomma med vaxblommor. Tyvärr vet jag att jag är urusel på just blommor och det är nog bara en tidsfråga innan de kommer att hamna i soporna. Det ödet råkade en orkidé ut för i morse. Den var helt utom räddning (förlåt mamma).

Det har verkligen inte varit en bra dag idag. Igår gick jag hem tidigare från jobbet då jag hade en sådan fruktansvärd värk av njurstenen. Trots mediciner med morfin har jag haft en jobbig natt och knappt kunnat sova. Det blev till att stanna hemma idag då jag hade lika ont när jag gick upp i morse. Jag hade hoppats på en lugn dag då jag skulle kunna ligga ner och vila och äta lite mediciner men icke.

Tyvärr började jag ana oråd redan igår om att Pyret har fått streptokocker i underlivet igen trots att vi var på akuten i lördags och fick ett negativt svar. Barnen kom i alla fall iväg till dagis och jag ställde mig i kö till läkaren för att bli uppringd på morgonen. Döm om min förvåning när jag får ett sms om att de försökt ringa mig men inte kommit fram. Jag satt då med telefonen i handen och inte en signal gick fram. Jag ringde maken och han försökte ringa men det gick inte heller. Toppen. Det var bara till att ställa sig i kö till läkaren igen och få en uppringningstid flera timmar senare. Jag ringde även Telia och någonting är uppenbarligen fel och troligtvis är det simkortet. Nu är det helt spärrat och jag får ett nytt tidigast på tisdag. Typiskt. Nu har jag ingen telefon och hur ska jag då ringa maken från sjukhuset på tisdag för att begära skjuts hem?

Pyret kom i alla fall iväg till läkaren och visst har hon streptokocker. Bara till att behandla igen och hoppas att det nu går över. Nedan är en bild på dagens inköp av receptbelagd medicin på apoteket. Det känns som om jag springer både hos läkaren och apoteket för jämnan. Kanske dags för ett klippkort?!

Maken åkte hem lite tidigare från jobbet idag för att ta hand om barnen då jag inte klarar av det mer än nödvändigt när jag är dålig. Nu ligger jag i soffan och är lite lagom lullig i huvudet efter en omgång medicin. Åh vad jag längtar till tisdag.


Foto: Privat

Foto: Privat

Min snälla svärmor hämtade barnen tidigare från dagis igår och lekte med dem i parken innan hon lagade mat som jag och maken åt tillsammans med dem. Hon är verkligen otrolig som har en sån energi. Inte nog med det. Hon hade även köpt en jättefin bukett med krispiga tulpaner som är en liten "krya på dig i förskott" med tanke på att jag ska in på sjukhuset nästa vecka. Hon är verkligen toppen. Nu är det även bestämt att hon ska följa med mig, maken, barnen och mina föräldrar till Österrike i sommar. Det kommer att riktigt mysigt. Sist vi var där allihopa var när maken och jag gifte oss för snart sju år sedan.

Foto: Privat

Jag börjar undra om inte osten är guds gåva till mänskligheten? Tyvärr är jag den typen som kan äta så mycket ost att jag nästan spricker. I måndags ville maken att jag skulle ta en sväng förbi mataffären på vägen hem från jobbet då någonting saknades inför middagslagandet. Glad i hågen gick jag förbi ostavdelningen och såg att de sålde ut mängder med ostar då de hade ett kort datum. För mig är det som att komma in i en gigantisk godisaffär där allt godis mer eller mindre slumpas bort. Några ostar fick jag med mig hem och då maken kör lite LCHF stuk har han en liten ätardag på lördagar. Då min njure inte vill lämna mig ifred känner jag mig lite ur fas och tyckte synd om mig själv vilket resulterade i att jag smällde i mig en hel camembert på kvällen med goda kex till. Maken fick tyvärr bara titta på vilket var strongt gjort av honom. Till mitt försvar kan jag säga att osten inte var jättestor men oj vad god den var. Tur att jag ska in på Danderyds Sjukhus och bli av med den eländiga njurstenen på tisdag för annars hade jag säkert rullat fram innan detta var klart.

Annars brukar vår fredagsfavorit vara att göra en sallad med stekt halloumi på. Det känns i alla fall som ett betydligt mer nyttigt alternativ än det ovan.

Vem skulle inte vilja äga ett skirt litet plagg fårn Missoni? Jag skulle inte neka mig hes om jag säger så. Attans att det är så ruskigt dyrt. Drömma går ju alltid att göra eller möjligtvis att köpa några små handdukar till badrummet för att liva upp lite. Det är i alla fall garanterat mycket billigare än de fantastiska skapelserna nedan.



Bilder: www.thecorner.com

Bilder: www.rum21.se

Jag har tidigare beklagat mig över vår servis från Höganäs. Både jag och maken hade varsin variant när vi träffades som fick fusioneras. Mina var ljusblåa och maken hade en salig blandning av gula, mörkgröna och vossblå. Nu har de över 10 år på nacken och jag börjar verkligen lessna på dem. Nya mattallrikar, frukostskålar, kaffekoppar och tekoppar skulle behöva inköpas.

Gällande tallrikar känns det som om jag aldrig kommer att hitta någonting som jag är nöjd med men när det gäller tekoppar är jag sugen på de runda Blond från Design House. Det finns även höga koppar i samma serie som jag kan tänka mig passar bra till kaffe. Eller så skippar vi kaffekoppar då vi har jättefina termosglas i olika storlekar från Nespresso.

Foto: Privat

Redan igår när vi hade familjen S (minus barn) här på middag insåg jag att morgonen idag inte skulle bli vad jag hoppades på. Att den dock skulle bli helt annorlunda var inte vad jag trodde. Min njursten har varit elak mot mig i flera veckor och igår kväll var den värre än värst. Tyvärr fungerar inte de sprutor och mediciner som jag tidigare fått och nu är det dags att gå in i en ny fas. Nu är det morfin och kodein som gäller. Inte det roligaste men vad ska jag göra då jag inte står ut med smärtan? När jag vaknade i morse insåg jag att jag inte kan hålla mig upprätt och då var det dags för mirakelmedicinen. Surrig som attan i huvudet blev jag men smärtan släppte mer och mer.

Tyvärr är det inte bara jag som är sjuklig i familjen och Pyret hade för en månad sedan streptokocker i underlivet. Hon har ätit Kåvepenin men när det kom rosafärgat kiss igår och hela underlivet är rött igen ringde jag till jourmottagningen på morgonen idag. Maken och Pyret fick åka till barnakuten på Danderyd medan jag (halft snurrig av medicinerna) fick ta hand om Lillebror.

Tack och lov gick allt bra för dem och efter några timmar var de hemma igen. Det bästa tyckte Pyret var att de hade saft och mariekex som man fick ta så mycket man ville av.

Idag är det fullt schema då vi ska på 2-års kalas och direkt efter det på middag hos familjen R i Duvbo. Det gäller att ta med sig några piller så att jag klarar mig igenom dagen. Jag har även passat på att slå in lite fler presenter då det nästa helg är ytterligare två barnkalas.


Foto: Privat

Foto: Privat

Igår när barnen somnat satte jag mig ner vid köksbordet för att pyssla lite till Pyrets rum. För ganska länge sedan beställde jag hem tapetprover då jag var sugen på att tapetsera en fondvägg i hennes rum. Tyvärr föll jag inte för någon av tapeterna och de har nu stått här hemma oanvända. När min svärmor åkte till IKEA i helgen bad jag henne köpa några vita ramar till mig. Nu har jag alltså satt in tapetproverna i ramarna och i helgen ska de sättas upp på en av väggarna i Pyrets rum. Jag tror faktiskt att det kan bli riktigt fint.

Foton: Privata

Jissus vilken bra rea det är just nu. Det är bra rabatter och riktigt bra saker. På barnklädesbutiken Guapos köpte jag ett par vita Lee jeans till Pyret som kommer att bli toppen till våren och sommaren. En somrig tröja från Desigual fick också följa med hem samt ett par täckbyxor från Reima. Allt till 70% rabatt.

För min egen del var jag på jakt efter ett par svarta byxor och forsatte därför till Thernlunds. Försäljaren fick mig till att prova ett par riktigt tighta byxor i ridbyxmodell. Jag avskyr normalt tighta byxor trots att jag är spinkig som bara den och egentligen inte har några problem att få på mig dem. När jag nu provade dem med byxbenen nedstoppade i mina stövlar kände jag att dessa bara måste jag köpa. Tack och lov var det 60% rabatt då de är av märket GANT och inte är helt gratis tyvärr. De var riktigt mjuka och sköna och kommer med all säkerhet att bli ett par nya favorit.