Under de senaste veckorna har jag mest kunnat få i mig flytande föda då jag legat ner och ätit samt att jag mått så fruktansvärt illa. När jag låg i sängen och stirrade i taket bestämde jag mig för att fira med skaldjur den dag jag blev frisk och kunde äta igen.

 

Igår kom den dagen. Jag har fortfarande haft problem med att äta men igår bjöd vi in svärmor som tillsammans med min mamma, maken och barnen skulle frossa i skaldjur. Barnen rynkade pannan och sa blä när jag talade om att skaldjur skulle stå på menyn för kvällen. Båda trodde att de skulle få äta sniglar.

 

Vi dukade upp humrar, räkor, king crab legs, vitlöksgratinerade havskräftor och krabbklor. Till det hade vi baguette, limeaioli och chiliaioli. Det var så vansinnigt gott och vi kunde verkligen vräka i oss till dess vi var proppmätta. Tyvärr blev det inget vin för mig då jag inte får dricka beroende på att jag gått på så stora doser av morfin de senaste veckorna.

 

Tyvärr tyckte magen inte att skaldjursfrossa var någon bra idé vilket jag fick erfara tidigt på morgonen efter men det var det nästan värt.

Jag har fått många peppande hälsningar från mina vänner under hela denna eländiga sjukperiod. Vad skulle jag göra utan er?! Igår tog mamma och jag en promenad ner till centrum (har en sådan sjuk träningsvärk i vadmusklerna av att ha gått några hundra meter) och när vi kom hem stod en kasse utanför dörren.

 

Den var min kompis M som fixat ihop en riktig "krya på dig" kasse till mig. I den fanns en butterkaka, två olika sorters kakor, godis, tuggummin, en knippe tulpaner och tidningen Elle mat & vin. Åh, jag mår genast lite bättre.

 

Jag och M träffades när vi gick på samma föräldragrupp då jag väntade Pyret. Det finns ingen som är så omtänksam som hon och jag önskade att jag hade en promille av den empati och omtanke som hon har för andra människor. Hon är verkligen enastående som alltid hinner med sina nära och kära till 100% trots ett eget hektiskt liv med småbarn och jobb. Tusen tack snälla M för att jag får ha dig i mitt liv.

 

När läkaren drog ut nefrostomin här i veckan kände jag mig som en helt ny människa. Visst, jag är helt slut och orkar knappt gå, mår illa bara jag ser mat och har rasat i vikt vilket gör att beach 2014 inte kommer att vara några problem men jag mår så mycket bättre.

 

När jag skulle in till operationsrummet för att ta bort slangarna kunde jag inte gå in och när jag skulle ut kunde jag gå igen. Helt otroligt. I mitt rus av detta blev jag nog lite som de som varit nära döden. Många av dem börjar se livet på ett lite annat sätt och gör andra prioriteringar. Jag lyfte luren för att ringa en fastighetsmäklare då jag i sjuksängen bestämt mig för att nu var det dags att flytta till hus.

 

Vi var på en visning i går och nu är jag inte alls lika pepp. Det är ju så sjukt dyrt här på ön. Kedjehuset som vi tittade på är på 150 kvm men var ett sanslöst renoveringsobjekt. Det sista budet ligger nu på 5,3 miljoner och då ska det läggas till pengar för lagfart och pantbrev. Dessutom blir det nog radonsanering. Då är vi snabbt uppe i över 5,5 miljoner för ett hus som kommer att ta år att renovera och som kommer att sluka pengar.

 

I vårt område finns nu ett hus ute till försäljning för 24 miljoner kronor. Hur ska jag lyckas med detta? Råna en bank eller vinna på lotto? Jag kan lätt säga att detta är mitt drömhus. Snälla där uppe, skulle inte min lottorad kunna vinna vid nästa dragning?! Jag formligen dreglar när jag går igenom bilderna. Fler bilder kan ni se hos gadelius fastighetsbyrå. Titta och njut.

 

 

 

Jissus vad livet är trist just nu. Det blir dessutom värre och värre vilket verkligen sliter både på kroppen och knoppen. Nu har jag legat i fyra veckor vilket gör att jag förutom smärtan börjar få ont på andra ställen i kroppen.

 

I fredags skulle jag lägga om min nefrostomi men var så dålig att de kallade in en läkare och började ta en mängd prover. Det visade sig att jag har fått en infektion. Nu bli det till att äta penicillin också. 

 

Min läkare från Danderyds Sjukhus ringde mig igår kväll trots att han har semester och sa att nu måste de göra någonting. Han ska fixa en akuttid för röntgen för att se hur läkningen går. Det skulle bli idag eller i morgon men givetvis har ingen ringt. Han har förstått att det är bråttom att få ut nefrostomin så ni får hålla tummarna för att det har läkt bra.

 

Tack alla som ger mig glada tillrop och som hoppas på att jag snart ska bli bättre. Det värmer ska ni veta.

 

Det var precis vad läkaren sa till mig på sjukhuset för precis en vecka sedan. Jag började gråta i sjukhussängen och kunde inte förstå hur jag skulle överleva dessa kommande veckor.

 

Nu har det gått en vecka och jag lever faktiskt fortfarande. I onsdags gick läkaren in genom min nefrostomi i ryggen och plockade ut alla eländiga njurstenar. Dessutom klippte han av mellan njuren och urinledaren för att sedan vidga den och sy ihop igen.

 

Jag kan lätt säga att det har varit ett helvete. Den nya nefrostomin som jag ska ha i fem veckor till är grotesk. I vanliga fall brukar man få en väldigt liten slang men min är sjukt stor. Det gör att det läcker genom ingångshålet. Under de två första dagarna på sjukhuset blödde jag ner både mina kläder och sängen.

 

Tack och lov är mamma här och tar hand om mig. Dessutom har jag mina morfintabletter som jag äter enligt ett schema. Jag har även lärt mig hur jag ska ligga för att få minst smärta och de värsta dagarna är när jag ska till distriktssköterskan (två gånger i veckan) för att lägga om min nefrostomi. När mamma och jag kommer hem därifrån är jag helt slut.

 

För tillfället har jag inte orken att blogga vis datorn men förhoppningsvis är jag snart tillbaka.

Idag fick jag hem några kokböcker som jag köpt på bokrean på nätet. Om inte jag kan komma till rean får den komma till mig. Jag tycker om Markus Aujalays mat och den här gången blev det Markus Kokbok. Det blev även den extremt tjocka kokboken Monikas Vardagsmat av Monika Ahlbergs. Den är fylld med smaskiga recept på lax och kyckling samt lite annat smått och gott. Till barnen blev det Min rosa kokbok som har goda och lätta recept som de ska få laga själva (med lite hjälp av mig förstås).

 

I morgon är det dags för mina två operationer. Klockan 10 ska jag vara på plats på sjukhuset och sedan kommer själva operationerna att ta några timmar. Det enda som jag oroar mig är att jag kommer att ha ännu mer ont denna gång än när jag fick nefrostomin för två veckor sedan. Nu ska läkaren nämligen klippa av mellan njuren och uritären för att sedan vidga den och sy ihop den igen. För att den då ska kunna läka ordentligt måste jag ha en slang som nu även går ner från njuren till uritären. Med tanke på att jag inte tål alla dessa rör kommer det nog att bli än värre än vad det är idag.

Här hemma är det mer sjukstuga än någonsin förr. Mamma och jag var nere hos läkaren i torsdags då jag skulle ta några prover inför operationen på onsdag och mamma skulle kolla upp sin hosta. Det var bara att skratta åt eländet då det visade sig att mamma har lunginflammation och att vi var tvungna att åka vidare till Danderyds Sjukhus för att kunna ta de prover som behövdes.

 

Väl där fick de öppna upp mina förband och ta prover på instickshålet (inte så najs) och sedan fick jag lämna urinprov. Jag blev riktigt förvånad då det i botten av muggen som jag skulle lämna hade hamnat två stenar. Det har inte kommit ut någon njursten på 1 1/2 år och dessa skickades sedan iväg på analys.

 

I lördags ringde läkaren och berättade att jag har fått en infektion. Det var bara till att börja äta penicillin. Nu är intaget av tabletter uppe i 16 stycken per dag. Den glada nyheten är att min läkare ska försöka göra båda operationerna på onsdag istället för en nu och den andra om några veckor.

 

Tyvärr har barnen också blivit sjuka. De hostar fruktansvärt mycket båda två och idag hade Pyret 39 graders feber. Jag försöker tillbringa mycket tid i sovrummet för att vara lite i karantän då jag inte på några villkor vill bli sjuk inför operationen. Då det är en ganska avancerad operation som kommer att göras på onsdag är det många på sjukhuset som har förberett sig och jag vill verkligen inte behöva skjuta upp allting.

Nu när jag inte är tillräckligt bra för att gå och titta på rean i affärerna tar jag då och då en titt på nätet via telefonen. Jag orkar inte riktigt ta fram datorn förutom att skriva ett kort inlägg ibland.

 

 

Jag brukar hålla koll på rean hos Isa Couture då hon har så mycket fint och den här gången köpte jag två saker med 70% rabatt. Det blev ett par Ponk svarta jeans från Gestuz som kommer att passa till det mesta. Sedan blev det även en Noa bomber jacka från Second Female. Den kommer jag att använda som jacka tillsammans med ett par vita jeans.