Foton: Privata (tagna med min iPhone)

Idag var det äntligen dags. Nu skulle min elaka sten splittras i tusen bitar.

På Danderys Sjukhus fick jag bege mig till urologmottagningen och killen som skulle ha hand om mig var verkligen toppen. Det är precis den typ av person som sjukvården behöver. Det märktes att han älskade sitt jobb och skämtade glatt med patienterna. Jag fick sätta mig ner i ett "lungt rum" där patienter vilade ut efter olika behandlingar och pratade där med en man i 70-års åldern som bodde på Lidingö. Jag fick sedan fem tabletter med bl.a lugnande och tjugo minuter senare fick jag dricka sömnmedel.

Tyvärrr verkar ingen av dessa ha hjälpt och jag var lika pigg som när jag kom. Jag fick lägga mig ner på en brits och de kontrollerade var stenen låg. Den ligger tydligen mitt i njuren och sedan fick jag en sjukhusrock på mig. De kopplade hörlurar till min iPhone och jag lyssnade på Maroon 5. En apparat lades mot min sida och sedan spändes jag fast på britsen. Därefter började stötvågsbehandlingen. Det skulle "skjutas" 3000 skott och i början kändes det som om någon stod och piskade mig i sidan. Efter hand blev det värre och halvvägs igenom blev det så illa att jag nästan kräktes. Behandlingen avbröts och jag ska tillbaka på torsdag. Då ska jag få mer smärtstillande än denna gång.

Om det inte fungerar på torsdag blir det operation. Då går de in genom urinröret upp till levern och spränger stenen. Det låter inte så trevligt och jag hoppas att det kommer att gå vägen på torsdag.