Foto: Privat

Igår natt låg jag och vred mig i sängen av smärta trots att jag stoppat i mig medicin med morfin. Det var nära att det blev akuten men jag somnade så småningom av ren utmattning.

Idag 07.45 hade jag tid på urologmottagningen på Danderyds Sjukhus igen. Ett nytt försök att spränga min njursten skulle göras. Jag var lite nervös i morse då jag nu vet hur ont det gör. Sjuksköterskan som tog hand om mig förra gången var helt suverän men skulle tyvärr inte kunna göra behandlingen idag då han skulle vara på en annan av avdelning. Dock sa han sist att han gärna skulle vara med. Jag fick vänta utanför mottagningen då jag var lite tidig och döm om min förvåning när samma sköterska öppnar dörren, sträcker ut armarna och undrar om jag är redo för honom idag. Vilken kille!

Han gav mig lite andra doser av tabletter men då ingenting verkar bita på mig (meningen är att jag ska bli lite såsig och trött) fick jag lite mer innan det var dags att köra igång. Jag fick också träffa läkaren och berättade att min natt inte varit kul. Det såg han som ett gott tecken och trodde att stenen kanske hade blivit lite delad ändå i tisdags fast ingenting syntes på röntgen.

När jag fick komma in och lägga mig på britsen i behandlingrummet visade röntgen att stenen hade delat sig i två trots att det inte syntes när jag gick därifrån tidigare i veckan. Denna gång fick Veronica Maggio och albumet Satan i gatan hålla mig sällskap i hörlurarna. Det gick bra fram till dess vi kom till mitten av behandligen (samma ställe där vi bröt i tisdags). Nu mådde jag inte illa men det gjorde fruktansvärt ont. Sköterskan dämpade kraften något och jag hade bestämt mig att det skulle gå bättre idag och jag pinade mig igenom de sista 15 minuterna. Efter behandlingen visade det sig att stenen nu har delat sig till minst fyra delar. Dessvärre går det inte att se storleken men vi får hoppas att de ska kunna passera ut genom urinet.

Jag fick sitta kvar ett tag och dricka citrondricka, te och äta mackor. Sedan fick jag ett sjukresekort då jag inte fick åka kommunalt hem. När taxin släppt av mig kröp jag ner i sängen och vilade en stund och snart ska jag bege mig till dagis för att hämta barnen.

De kommande veckorna ska jag äta medicin för att vidga urinrören och jag kommer tydligen också att få kraftiga njurstensanfall. Om några veckor ska jag tillbaka till sjukhuset för att göra en röntgen och se om allt har kommit ut eller om det måste "skjutas" igen. Jag tycker att många (inklusive jag) är duktiga på att tracka ner på vården då saker inte fungerar men denna gång ska jag faktiskt ta och skicka ett tack kort till sjuksköterskan då han har varit helt fantastisk. Innan jag gick idag fick jag hans kort för att kunna ringa om jag hade frågor. Snacka om snällt av honom.

När jag väntade på taxin hem idag tänkte jag på hur lyckligt lottade vi är med vår sjukvård i Sverige. Det kostade mig 350 kr för att få njurstenen splittrade idag och jag betalade ingenting för taxin hem. Då min svägerska bor i USA har jag genom henne fått reda på vad dessa saker kostar hos dem och det är helt sjukt vad dyrt det är. Jag förstår att många inte kan få behandlingar och det som gör mig mest illa är att många barn lider och inte kan gå till doktorn p.g.a pengabrist. Jag vet att det finns vissa mottagningar där man ändå kan få hjälp men det är långa köer och det hjälper inte till med allt. Om man däremot har försäkringar via sitt jobb (som min svägerska har) får man bra hjälp och behöver bara betala en liten del av vad det kostar.