När jag var 13 år (skulle fylla 14) åkte jag på EF-resa till Hastings i England med en kompis. Det som följde med mig hem i resväskan var förutom kläder i alla möjliga pastellfärger var Jell-O i olika färger och smaker. Egentligen tycker jag inte att det är speciellt gott men av någon anledning var det verkligen ett måste på den tiden.

 

Nu har mina barn börjat tjata om Jell-O och när jag nu var nere i Spanien hittade jag ett paket i den lokala lilla affären (som förövrigt hade en mängd svenska klassiker). Det var bara ett måste att köpa med ett paket Jell-O hem och idag har vi gjort en variant som smakar jordgubb. Tyvärr hade vi varken fina bägare att hälla den i eller någonting fint att dekorera med men det fick gå ändå. Lillebror som är familjens gottegris tyckte att det var jättesmarrigt men Pyret som inte är så förtjust i sötsaker åt inte ens upp sin del. Själv tycker jag fortfarande inte att det är speciellt gott men jag tycker att konsistensen är lite rolig.