Det är inte illa att äta frukost i Österrike, lunch i Tyskland och middag i Sverige. Speciellt när allt sker på en och samma dag. Igår var det fullt ös hela dagen och jag hade inte tid att sätta mig ner och skriva om vad vi gjorde. Här kommer istället en liten resumé.

 

Den lilla byn i dalen där vi åt lunch

 

Solen strålande från en klarblå himmel när vi slog upp ögonen i går morse och snön på bergstopparna lyste så vita att det nästan gjorde ont i ögonen. Vi packade ihop oss och styrde kosan mot en dalgång som är fantastisk vacker att vandra i. När vi väl kom fram och hade ätit lunch bestämde maken och jag att vi skulle göra en lite mer avancerad vandring än vad vi tidigare gjort den här veckan (det har varit ganska barnanpassat). Mina föräldrar och svärmor tog hand om barnen och maken och jag vandrade till dess dalen tog slut. Sedan tog vi oss rakt upp för berget och gjorde 500 höjdmeter på 1 timme. Vi gick genom både is och decimemetdjup snö. Med tanke på att det stupar rätt ner under större delen av vandringen pumpade adrenalinet lite extra och det gällde att veta var vi satte fötterna. Det var tufft att ta sig upp men när vi väl var där var det helt fantastiskt.

 

I mitten ser ni galciären

 

Vi var helt ensamma på en platå strax innan toppen där solen gassade och snön var kritvit. Det häftiga var att det var helt tyst och utsikten var helt underbar. Bara en bit ifrån kunde vi se glaciären som sakta rinner fram och vi kunde även se "guds öga". Det heter så för att det ser ut som ett gigantiskt öga som tittar upp mot himlen. Om vi hade haft mer tid hade jag gärna rullat ut ett liggunderlag och bara legat där och njutit. Det känns faktiskt aningen vemodigt att vara tillbaka igen men Österrike finns ju kvar och jag vet att vi kommer tillbaka.

 

Maken beundrar utsikten vid ett vattenfall på väg upp

 

En liten paus uppe på berget

 

Var tar vägen vägen?

 

En fin sjö uppe på berget

 

Guds öga