Usch, på rubriken låter det som om någon skulle försöka spränga tunneln i luften men det hoppas jag verkligen inte. I morgon är det alltså dags. Det var 1 1/2 år sedan jag anmälde mig och tyckte att jag hade gott om tid att träna inför loppen men tyärr måste jag säga att det var länge sedan jag var så otränad som nu.

 

Hela sommaren har jag varit duktig och sprungit flera mil i veckan men nu när hösten kom föll allting och jag har tyvärr tränat väldigt sporadiskt. Vad jag förstår är banan mer krävande än vad man kan tro och jag får försöka hålla mig på fötter genom hela loppet och förhoppningsvis kommer jag in under en timme men man vet ju aldrig. Just nu känns det inte jättekul men det blir nog ok när jag väl står på startlinjen i morgon.

 

Vi kanske ses i tunneln?!