Jag förstår inte att jag har råkat ut för så många sjukdomstillstånd på ett och samma år. Efter det att jag fyllt 40 år har min kropp formligen rasat samman. Det började i mars när läkarna insåg att det är njursten som jag lidit av de närmsta 1 1/2 åren. Det blev sjukhusvistelser och sjukskrivningar i februari och mars.

 

I april dansade jag zumba och fick fruktansvärt ont i knäna. Efter ett läkarbesök fick jag reda på att mina knäskålar har förskjutits ut åt sidan och jag måste gå till sjukgymnasten för att träna upp musklerna för att få knäna på plats igen.

 

I augusti började det knäppa i käken och sedan hoppade den ur led. Nu går jag till en bettfysiolog för att få ordning på det hela och förhoppningen är att jag ska kunna gapa och tugga som vanligt om sex till sju månader.

 

 

Nu har jag börjat mitt hälsosammare liv där jag har börjat springa en hel del. I fredags började jag få ont i hälen och nu har jag fått någon form av infektion i den. Barnens nöje på kvällarna har varit att se mig sticka in en nål i hälen för att tömma ut lite var. Det gör så fruktansvärt ont när det bildas mer var och jag inte kan få ut det ordentligt. Hela hälen blir varm och det dunkar i den. I natt hade jag så ont att jag inte kunde ha täcket på foten. Minsta beröring ger en sådan obeskrivlig smärta. I morse gick jag till läkaren och han har nu skrivit ut penicillin. Dessutom får jag inte jobba idag eller i morgon då jag inte får belasta foten. Jag får inte heller punktera hälen då det är risk att det kommer in bakterier. Hur jag ska klara mig från det vet jag inte. Förhoppningsvis ser det bättre ut på fredag och då kan jag gå tillbaka till jobbet igen. Dessvärre kommer jag inte att kunna springa i Barcelona men jag hoppas att det har blivit så pass bra att jag i alla fall kan gå runt hela dagarna utan att ha ont.