Hyacinter tycker jag verkligen tillhör julen men då jag inte tål deras doft (är allergisk) har jag aldrig kunnat köpa några för att ha hemma. Mina föräldrar har inte heller haft några då vi brukar fira våra jular hos dem i Jämtland.

 

I år kommer vi att fira hemma och jag har gett mig den på att det måste finnas några som inte doftar så fasligt starkt. Det är ju som med liljorna. Så fort jag är i närheten av dem nyser jag nästan ihjäl mig men nu har de tagit fram doftfria varianter och det borde man ju kunna göra med hyacinter också.

 

Enligt en kille på Blomsterlandet doftar den blå hyacinten mest och den rosa och vita minst. Detta gäller säkert inte för alla varianter men tydligen för de som de har i affären här på ön.

 

Blomsterlandet säljer också fina hyacintvaser för 39.90 kr styck vilket jag tycker är ett kap. Nu står det en vit och en rosa hyacint här hemma och vi får se om de flyttar vidare när de slagit ut eller om de får stanna.

 

I morgon har jag tid hos läkaren då min magnetröntgen visade ett stort diskbråck på vänster sida och att även någonting har lossnat. Det sista låter inte helt ok så jag ska fråga mer om det i morgon.

Det är inte klokt vad svårt det är att sova på natten när man har värk. Igår somnade jag strax efter halv tre på morgonen men då hade jag i och för sig fruktansvärt ont.

 

Idag har det varit bättre och på eftermiddagen tog jag mig upp ur sängen och ut i vardagsrummet. Där bjöds det på nybakade lussebullar, saft och glögg. Tyvärr blir det igen glögg till mig då jag äter starka mediciner och då är det inte tillåtet och därför blev det saft till mig precis som till barnen.

 

Jag blev bjuden på två varianter av lussebullar och jag måste säga att de vanliga med två russin och ingen fyllning i inte riktigt går hem hos mig. De blir mycket torrare jämfört med de andra fyllda med smör, mandelmassa och vaniljpulver. Lillebror och jag klämde flera på raken av den varianten.

 

Maken har under dagen burit upp lådorna med julpyssel så det kommer nog att bli en bra första advent i morgon även om det kommer att bli lite mer annorlunda än vanligt.

 

Ja, egentligen är det inte en kalender men varje dag fram till 11 december har de en produkt som de har satt ner priset på rejält.

 

Tidigare år har jag gjort riktiga klipp under dessa dagar och våra Caravaggio vägglampor som vi har som sänglampor köpte vi med dessa rabatter. I år är lamporna med igen (vita och svarta) och priset den 3 december är 1 695 kr istället för 2 450 kr vilket är super.

 

Det finns många varor till riktigt bra priser. Missa inte.

Då jag inte kan komma iväg och titta i affärer när jag är sängliggandes tar jag fram mobilen och surfar runt lite mellan de stunder då jag inte sover eller har för ont för att kunna koncentrera mig.

 

Det börjar bli dags att planera för lucia då de kläder barnen hade året innan alltid har blivit för små. Pyret ville vara lucia men jag hittade en snögubbedräkt på KappAhl och hon blev helt såld. Samtidigt hittade jag en pepparkaksdräkt till Lillebror och jag ringde en av affärerna och lade undan dem och maken plockade upp dem på väg hem från jobbet.

 

Snögubbedräkten är verkligen hur mysig som helst och i fleecematerial. Hon kommer nog att bo i den under alla ledighetsdagar under jul.

Lillebror och jag har nu kraschat i soffan för att titta på en film. Jag kollade runt på Netflix då jag vill se någonting juligt och hittade Arthur och Julklappsruschen. En roligt barnfilm och Lillebror hade kudden nära till hands några gånger då det blev lite spännande.

 

Igår kväll kände jag för första gången att smärtan börjar avta lite. Jag vet inte om det beror på att jag har gått upp i styrka på mina tabletter eller för att diskbråcket börjar bli bättre. När jag skulle gå och lägga mig tänkte jag skippa de starka tabletterna för att se om det funkar ändå men det gick inte.

 

Sedan tar det hela tre timmar innan de börjar verka på riktigt och det blev sent innan jag äntligen somnade. På morgonen idag har det varit ok och nu när maken och Pyret är på kalas på laserdome tänkte jag att jag skulle försöka hjälpa till lite här hemma nu när jag känner mig bättre.

 

Jag och kryckan började ta oss fram i lägenheten för att stoppa in barnens kläder (som maken tvättat och vikt) i garderoberna. Lillebrors kläder gick bra men efter att jag fixat Pyrets fick jag lite panik för det gjorde så ont i benet. Det var bara att lägga sig ner på golvet som en liten boll.

 

Nu börjar jag inse att jag har mindre smärta än tidigare om jag sitter still men den är tillbaka precis som tidigare om jag gör någonting.

 

 

I veckan fick jag blommor från jobbet vilket verkligen är snällt. Annars är det som vanligt här. Min läkare har ökat styrkan på mina mediciner (hoppas nu bara att jag inte skapar ett beroende) vilket gör att smärtan blir bättre och jag har faktiskt kunnat sova helt ok under två nätter.

 

Däremot märker jag att jag lever i en liten bubbla där huvudet inte riktigt hänger med. Hellre det tänker jag än att ha smärta 24 timmar om dygnet.

Här kommer ett litet livstecken från mig men det är inte lätt att blogga då jag inte kan sitta eller ligga och jag har alltid har ont trots alla mediciner jag tar. Det får helt enkelt bli ett mycket kort inlägg.

 

Jag vill bara visa de fina adventskalendrarna som min pappa köpte till barnen på ICA Maxi. Varje jul vill barnen ha varsin chokladkalender men då Lillebror tidigare varit mjölkproteinallergiker och nu är laktosintollerant har det inte fungerat med de vanliga som går att köpa i affären.

 

Därför tycker jag det är toppen med dessa från Haribo som innehåller olika typer av segisar. Hoppas att barnen inte tycker om allt så att jag också kan få smaka.

 

Nu ska jag återgå till att ligga och kvida här i sängen men idag har min läkare i alla fall skickat iväg en remiss för en magnetröntgen så vi får se vad det kan leda till.

Under några dagar nu har jag farit runt på olika sjukhus och träffat olika läkare men inte blir det bättre för det. Började med min egen husläkare där jag fick Alvedon, Naproxen (mot inflammation) och Paraflex mot muskelkramp.

 

Med tanke på att jag har så mycket smärta i benet att jag inte kan gå eller sova räcker det inte med Alvedon. Tyvärr är det alltid samma visa att läkaren säger att vi börjar med det här. Det blev en natt utan sömn där bästa sättet att kunna ta ner smärtan något var att ligga på rygg med benen uppdragna mot bröstkorgen och hålla om skenbenet. Så låg jag även i badkaret under flera timmar den natten.

 

Morgonen efter ringde jag läkaren i ren panik och sa att det går inte längre. Då fick jag Gabapentin som ska dämpa nervsmärtan. Och det är ju faktiskt det som är problemet, den vansinniga smärtan i vänster ben. Utöver det har jag ingen känsel i min vänstra fot eller i urinblåsan. Det är verkligen konstigt att inte känna av när jag behöver kissa.

 

Senare på dagen skjutsade svärmor mig till sjukgymnasten men de insåg att de inte kan göra någonting för mig när jag har så här ont. De var helt fantstiska och började ringa till olika ryggspecialister för att försöka få en akuttid för mig. Tyvärr var det full överallt och de bestämde sig för att ringa efter en ambulans då jag har sådana väldiga smärtor.

 

Under tiden var det alltid någon inne hos mig och höll koll samtidigt som de gav mig lite mat då och då för att hålla mig igång. När ingen ambulans kommit efter 4 timmar gick min sjukgymnasst ner till läkarmottagningen som ligger i samma hus och det kom upp en läkare och en sköterska som gav mig morfin intravenöst. Maken fick komma med bilen och personalen flyttade över mig till en rullstol och sedan över i bilen.

 

Väl framme vid akuten på Karolinska Sjukhuset fick vi åka in via ambulansingången och jag lyftes över på en brits. Efter att ha legat i 8 timmar på akuten började jag få väldiga smärtor igen. Jag frågade om jag kunde få någon smärtlindring men det kunde bara läkaren ge tyvärr.

 

När läkaren äntligen kom undersökte han mig inte ens utan sa bara att jag skulle åka hem. Jag trodde nästan att det var ett skämt men han sa att han förstod att jag hade ont men att han inte brydde sig. Det var verkligen som att få ett slag i ansiktet. Jag sa att jag behövde någon form av smärtlindring och då sa han att det tänker han inte ge mig. Jag förstår verkligen att det var många patienter som behövde hjälp men det skulle inte ta mycket extratid för honom att ge mig någonting.

 

När jag frågade hur jag skulle ta mig ut till bilen eftersom jag inte kan gå frågade han mig lite spydigt hur jag kom hit. Via ambulansintaget svarade jag och då sa han att jag fick fixa det på egen hand. Jag frågade om jag ska krypa ut på alla fyra och då sa ha att om det är det som behövs så får du göra det. Helt sjukt vilken otrevlig kille.

 

Efter att nu inte ha sovit en blund under två nätter och två dagar ringde jag läkaren igen på morgonen och fick nu ut ganska kraftiga smärtstillande tabletter (OxyConting och OxyNorm). Smärtan är inte så mycket bättre men när jag tar tabletterna blir jag dåsig och kan i alla fall sova en stund.

 

Fortsättning följer helt enkelt men jag kan inte säga att jag är speciellt imponerad av läkarna i den här stan. Som det är nu äter jag 28 tabletter om dagen och vi får hoppas på att det hjälper.

 

 

Precis bredvid fysioterapeften ligger Gateau och för att jag ska få i mig mat köpte jag med mig en macka till lunch och passade även på att muntra upp mig med en smörbulle. Jag kan inte stå upp så länge att jag hinner laga mat (får som kramp i benet) och det enda jag lyckades åstakomma här hemma idag var varm choklad med grädde.

 

Tyvärr blev inte ryggen bättre efter det att vi kom hem från Jämtland och nu har jag varit hos både läkaren och fysioterapeften. Domen blev att jag har ett fullt utvecklat disbråck som trycker på ischiasnerven. Att det kunde göra såhär ont hade jag ingen aning om.

 

Jag trodde att det skulle stråla lite ner i benet men hela mitt ben värker 24 timmar om dygnet och dessutom får mina muskler kramp med jämna mellanrum. Det kvalar helt klart in på en delad tredjeplats på mina mest smärtsamma upplevelser vilka är:

 

1. Föda barn.

2. Nefrostomi (hade en slang som satt fast i njuren och som kom ut genom ryggen).

3. Njurstensanfall och diskbråck som trycker på ischiasnerven.

 

Nu ska jag gå till fysioterapeften varje dag och av läkaren har jag fått en mängd olika mediciner som jag ska äta. Totalt blir det 15 om dagen men så länge det blir bra är det bara att köra på. Jag har även fått ett bälte som blir som en gördel. Den ska jag ha på mig dygnet runt så nu är det bara att hålla tummarna för att det snart blir bättre.

För några år sedan kom en timmerbil och lämnade virke på tomten men tyvärr har vi inte tagit hand om allt och då det legat ute under alla år har vi nu insett att vi måste få in allt inomhus om det inte ska bli dåligt.

 

Maken satte igång att såga till stockar med motorsågen och jag lastade dem på en gammal kärra och staplade dem inne i ladugården. Lillebror ville hjälpa till och tog de smala bitarna och drog även kärran när den var tom.

 

Det är mycket kvar och då min rygg pajade för redan en vecka sedan kan jag säga att den efter dagens arbete är helt ur funktion. Det betyder att maken måste stå för arbetet på egen hand imorgon.

 

Nästa gång vi kommer upp är till påsken och då får vi helt enkelt ta tag i det som blir kvar.

Vi fick snö redan igår men det töade bort under dagen och därför var det kul att det kom mer snö idag. Pappa och jag har varit på resande fot hela dagen då han skulle till sjukhuset och få laserbehandling i ögonen.

 

Pappa körde dit och jag hem vilket inte är några större problem här uppe då det nästan är tomt med bilar på vägarna. Däremot är avstånden ganska långa och idag har vi avverkat lite mer än 30 mil.

 

Under tiden var det full rulle här hemma då maken höll ordning på fem barn som även skulle utfordras. Det är jättekul att det finns barn som kommer upp när de har lov och åldern idag var perfekt. Fem barn från 6 till 9 år är toppen och nu när det har snöat körde de snöbollskrig på eftermiddagen.

 

Ett av barnen åker hem i morgon men de andra är kvar till på lördag så det blir några fler lekstunder under veckan.