Att bli mer och mer flygrädd

 
Vi kom hem från Jämtland redan i fredags och fick en inte allt för skön flight hem. Det blåste något så vansinnigt när vi gick ut till planet och Pyret frågade flera gånger hur det går att starta och landa när det blåser så mycket. Jag som tycker det är riktigt ohehagligt att flyga hade gärna tagit med familjen och gått därifrån men nu fick jag förklara med en vuxens myndiga stämma att piloterna aldrig skulle starta om det vore någon fara.
 
Piloten meddelade innan start att det kommer att vara mycket turbulens och under starten svajade planet fram och tillbaka på startbanan innan det slutligen lyfte. Väl uppe i luften blev det många luftgropar vilket gjorde att planet åkte både upp och ner men det värsta var när det började kränga kraftigt i sidled. Det är verkligen det värsta som finns. Inte blev det bättre av att vi satt i samma flygplansmodell som det som kraschade i Alperna. Pyret blev likblek i ansiktet och vissa passagrerar började hålla varandra i händerna.
 
Mitt hjärta bultade alldeles för snabbt men för att lugna Pyret förklarade jag att piloterna kommer att stiga så snabbt som möjligt så att vi kommer över molnen och sedan kommer det att lugna ner sig. Usch och fy för att flyga. Jag ska flyga redan om mindre än tre veckor och jag ser verkligen fram emot att åka till Spanien med tjejkompisarna men flygresan har jag redan börjat bäva inför. Det blir verkligen värre och värre för varje gång.
 
 
Väl på Arlanda kom svärmor och hämtade och det var riktigt varmt och skönt på ön när vi kom hem. En riktigt stor padda satt på garagenedfarten och välkomnade oss och Pyret sprang senare på dagen iväg till parken för att plocka lite blommor.
 
Åh vad härligt att våren äntligen har kommit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0