Journey

 
Det där med att spela tv spel är inte riktigt min grej. Visst, jag hade en Commadore 64 när jag var liten men då var det en helt annan grej än de spel som spelas idag. Pyret är fullständigt ointresserad och Lillebror är speltokig. Nu är det så att han bara har Skylanders och får dessutom inte spela på tisdagar eller torsdagar.
 
 
Idag har vi gjort ett litet undantag gällande den skärmfria dagen då jag, Pyret och Lillebror har varit hemma då han hade feber i morse och började kräkas på förmiddagen. Under dagen har vi spelat spelet Journey som maken köpte igår.
 
 
Det är ett helt magiskt spel som går ut på att den som spelar ska föra en person på en resa genom öken, hålor i marken, snöstormar och en massa annat fram till ett stort berg. Inte ett ord yppas under hela spelet och man får uppleva liv, död, fruktan och glädje. Framför allt är det så häftigt gjort och det känns som om jag verkligen är personen i spelet som får gå igenom alla dessa olika faser. Det räknas inga poäng och det avfyras inte ett enda vapen vilket jag tyvärr måste säga är vanligt bland spel idag. När vi spelat klart spelet idag satt båda jag och Pyret och tittade tomt på tv:n och önskade att det skulle fortsätta istället för att ta slut. Känslan efterråt var som om jag hade sett en vacker tecknad film på bio. Jag kommer helt klart att spela Journey igen och det är riktigt häftigt att låta någon annan också ta sig in i spelet vilket gör att det är två personer som tar sig fram på resan tillsammans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0