Jag brukar i vanliga fall inte kalla vare sig mig eller maken för händiga men det börjar faktiskt arta sig så smått. I alla fall när det gäller min make. Han har aldrig riktigt fått lära sig att pyssla om ett hus med allt vad det innebär när han var yngre och vad gäller mig borde jag skämmas över att jag inte är bättre än vad jag är.

 

Min pappa är superhändig och jag gjorde faktiskt några tappra försök som började redan vid 5-års ålder. Första gången slutade det med att jag skar upp ett stort jack i tummen med min nya morakniv. Samma sommar skar jag pappa i låret när vi satt bredvid varandra och täljde barkbåtar.

 

Senare gjorde jag en minigolfbana till mina monchichier vilket resulterade i att jag fick ett jack i handen av ett stämjärn och samma stämjärn lyckades även trilla ner från snickarbänken och sätta sig i mitt smalben. Vi kan väl helt enkelt säga att jag ska hålla mig borta från vassa verktyg.

 

Någonting som maken däremot är riktigt bra på är att lära sig nya saker. Om någon säger åt honom vad han ska göra (oftast jag) eller om han läser på om någonting klarar han av att göra det galant. Själv håller jag mig till att måla väggar och lister som jag faktiskt måste säga att jag göra riktigt bra.

 

När vi för några månader sedan renoverade Lillebrors rum (vilket nästan slutade i skilsmässa) lade vi in ett parkettgolv. Tyvärr är vi inte klara med listerna och dessutom har det inte gått att sätta tillbaka listen som ska sitta i glappet som blir mellan hallgolvet och golvet i hans rum. Visst, vi kan sätta tillbaka listen men då kan vi inte stänga dörren. Inför fotograferingen av lägenheten måste detta vara fixat så idag åkte vi till syrran vars man är en riktigt händig rackare och där lånade vi en elhyvel och en gersåg.

 

Väl hemma gick maken loss på botten av dörren för att göra den lite kortare och nu går den att stänga lätt som en plätt. Han satte även upp nya hängare till handdukarna i badrummet och nu är faktiskt badrummet helt klart. Tidigare hade vi hängare med sugploppar där handdukarna åkte i golvet så fort någon hade använt dem. I morgon ska vi ge oss på golvlisterna i Lillebrors rum och det ser jag inte fram emot det minsta lilla. Det brukar inte gå så bra att få till skarvarna. Nåja, nu blir det till att relaxa och så tar vi nya tag i morgon.