Foton: Privata

Det har hänt mycket sedan jag skrev sist. Läkarna ingåg att problemet till att allt detta har hänt med njurstenen och allt strul efterråt är att jag har en förträngning i njuren ner mot uretären. Krångligt ord men det är gången från njuren ner till urinblåsan. Förträngningen måste opereras och de försöker att få fram en "akuttid" om ca 2-3 veckor. Det betyder alltså att min smärta kommer att vara kvar fram till dess. Dock inte lika illa nu när stenten är inopererad.

I måndags blev jag i alla fall hemskickad från sjukhuset vilket kändes både skönt men även läskigt. Jag fick med mig ett helt kit med saker till katetern och barnen tyckte det var helt facinerande att se mig tömma påsen i toaletten.Tyvärr måste jag säga att det är otroligt otrevligt att ha en lång slang hängandes ut från utinröret och en påse på benet. Hur man än gör är den alltid i vägen. Inte helt lätt att hitta ett bra sätt att sova på i sängen heller. På natten hade jag fruktansvärt ont men maken hjälpte mig med morfintabletter och det blev bättre.

Igår åkte maken iväg med jobbet och kommer att vara borta i några dagar och då kom min kära syster hit för att hämta barnen och hjälpa till med att laga mat och så. Redan innan middagen började det gå illa. Ballongen på katetern sprack och hela eländet trillade ut. Det var bara att ringa till svärmor och åka in till akuten. Väl där blev det en kanyl i armen (jag har nog fler hål vid mina vener än en Schweizisk ost) och morfin igen. Då försvann den värsta smärtan. Två sängar bredvid mig låg en tjej och skrek av smärtor. Det visade sig att hon hade ett njurstensanfall stackaren. Jag vet precis hur det känns.

Jag fick åka iväg på en röntgen för att se att stenten sitter som den ska och allt såg bra ut. Jag blev utskriven med 25 morfintabletter och utan kateter. Vi får se hur det går denna gång. Nu räknar jag ner dagarna till dess det är dags att göra min stora operation. Tack underbara svärmor för att du hjälpte mig på aktuen igår och höll mig sällskap i flera timmar.

Nu hoppas jag att jag inte behöver skriva så mycket mer om mina krämpor på ett tag utan att det ska bli lite roligare saker här på bloggen.

Tack kära syster för att hjälp.